Vi går ju alltid i början en 100 m så han hinner pinka lite och därefter så brukar han försöka stanna och markera nån gång men ger upp när han märker att ja inte tänker stanna för det! Men inte igår. Han gav sig inte och försökte under hela joggingturen! Dock är vi ju på gång in i löpperiod för tikarna så han har väl mycket hormoner som flyger omkring i kroppen och gör honom extra dampig nu några veckor! :-S
I helgen fick Mr Moj springa 1,5 mil på skoterspåret framför skotrarna ut till en sjö där mor o far befann sig. Var säker på att han skulle vara slut när vi väl kom fram eftersom han höll bra tempo för sin lilla kropp! Men väl ute på sjön så lekte han som en galning och sprang på hanhundars vis kärlekskrankt bakom Oska under tiden vi var ute! Hemåt fick han åka i nilapulkan tillsammans med alla 3 brudarna men inte ens när vi kom in hemma klarade han av att ta det lugnt och slappna av!
Han var som en uppspänd fjäder och sov inte även med all motion! Så kärlekskrank är nog ordet för lille Mojjepojken just nu!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar