M har haft feber sedan, ja få se nu, söndagskväll eller måndagsmorgon.
Det går liksom i cykler och febern blir rejält hög när iprenen slutar fungera. Igår vid lunch ringde jag hem men han svarade inte. Blev så orolig att ja sprang hem på lunchen och såg till honom.
Han låg förvisso och sov så det var inte så konstigt att ja inte fick nått svar.. Men sånt tycker jag är otäckt... Att inte få svar när jag vet att han var så dålig på morronen är som att sitta och titta på ett barn som sover, visst andades hon nu, visst rör sig täcket? Samma känsla som när jag varit barnvakt åt Lia eller åt Lisa när jag var liten.
Vill att M ska bli frisk snart, känns inge bra att se honom så orkeslös :-(
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar